En liten men ganska trovärdig skildring av livet som barnfotograf...
skriven av fotografen själv.
Nalle går till fotografen
En dag skulle Nalle gå till fotografen. Nalle var väldigt uppspelt och glad. Han hoppade hela vägen till fotografen. Han var lite blöt om skjortan när han kom in för där hade varit några riktigt fina, stora vattenpölar på vägen han bara varit tvungen att hoppa lite i.
”Hej Nalle”, sa fotografen. ”Vad roligt det ska bli att fotografera dig idag!”
”Ja, det ska bli jättekul”, sa Nalle glatt. ”Men min skjorta har blivit lite blöt.” Fotografen torkade Nalles skjorta.
”Kom nu, så ska jag visa dig var du ska sitta så att jag kan ta fina bilder på dig”, sa fotografen och bad Nalle sitta ner på en stol.
Men Nalle ville inte sitta ner, han ville hellre visa hur högt han kunde hoppa.
”Vad högt du kan hoppa!”, sa fotografen. ”Men nu måste du sitta ner så att jag kan ta en bild på dig.”
Men Nalle ville inte lyssna, han bara busade och busade. Han hoppade på ett ben, han hoppade på två ben och stod på händer. Han rörde sig så snabbt och for runt överallt så att alla bilder blev alldeles suddiga. Fotografen suckade högt och undrade hur detta skulle gå.
”Kom och sätt dig här så ska jag sjunga en sång för dig”, sa fotografen.
”Du kan sjunga när jag gör kullerbyttor”, sa Nalle. Så la han sig ner på golvet och gjorde kullerbytta efter kullerbytta.
Fotografen blev tröttare och tröttare, till slut blev hon så trött så att hon var tvungen att vila lite, hon la sig ner och somnade. Mitt på golvet!
Nalle fick komma tillbaka en annan dag, när fotografen var vaken istället.
Nästa dag kom Nalle igen. ”Hej Nalle! Idag ska vi ta bilder på dig som kommer bli så fina! Du ska bara lyssna en liten stund på mig”, sa fotografen bestämt.
Tror ni Nalle ville lyssna? Nej, han bara busade och busade. Fotografen hade flera knep som hon provade. Under en hel timme hade fotografen provat att leka tittut, sjungit sånger, läst saga, berättat kluriga gåtor, dansat, pratat med roliga röster och mycket annat. Nu var hon helt slut. Hon var tvungen att lägga sig ner och vila lite. Ögonlocken kändes tyngre och tyngre. Några sekunder senare hade fotografen somnat. Igen!
Nalle fick komma tillbaka en annan dag, det gick ju inte att ta bilder när fotografen somnat. Nu kom Nalle en tredje gång till fotografen.
”Hej igen, Nalle”, sa fotografen lite tröttare än de två andra gångerna han hade kommit in i ateljén. Nu måste du lova att sitta still så att vi kan ta bilder på dig.”
Tror ni Nalle gjorde det? Nej, han bara skrattade och busade. Fotografen ansträngde sig mer än någon gång förut. Vid ett tillfälle var hon så desperat att hon gick ner på knä och bönade och bad Nalle att bara sitta still en enda sekund. Men Nalle ville inte sitta still, inte ens en sekund. Han ville hellre hänga i taklampan, hoppa upp på skrivbordet och stå på händer.
Fotografen kände hur trött hon var, hon gav upp. Ingenting fungerade. Hon la sig på golvet och kände hur ögonlocken började blir tyngre och tyngre och precis när hon skulle sjunka in i drömmarnas land fick hon en sista idé. Hon satte sig häftigt upp.
”Nalle, om du lyssnar och sitter still en liten stund så får du en burk med såpbubblor när du går hem. Så kan du blåsa bubblor hela vägen hem. Roligt va?”, sa fotografen och tittade förväntansfullt på Nalle.
Nalle riktigt lyste upp. ”Sa du såpbubblor?”, undrade Nalle glatt.
Nalle älskade såpbubblor! Han satte sig på stolen och fotografen kunde ta flera fina bilder på Nalle.
Fotografen var så nöjd och glad. Idag hade hon inte somnat en enda gång. Dessutom hade hon fått så fina bilder på Nalle. Men allra nöjdast var nog Nalle ändå. Han hoppade hela vägen hem samtidigt som han blåste en massa stora, fina bubblor. Och han behövde inte sitta still en enda sekund till.
Snipp, snapp, snut så var sagan om Nalle och fotografen slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar